Det kapitalistiska tänkandets krav på produktivitet håller effektivt på att utrota alla "onödiga" relationer: till grannen, till farmor, till personalen i den lokala butiken. likaså utrotas alla "onödiga" mötesplatser. det finns extremt få platser kvar där du inte är tänkt att vara antingen produktiv eller konsumerande. På detta sätt stryper och kontrollerar kapitalismen kreativiten och möjligheten till uppkomst av alternativ - och har därmed möjliggjort sitt eget varande som okritiserad "enda väg".
Bekvämlighet som uppnås genom exploatering, verkar extra effektiv på att utveckla individens beroende av systemet. Om bekvämlighet uppnås genom samarbete, finns ju inget beroende av något annat system än just det/de samarbetet/na. men om vi vet med oss att bekvämligheten bygger på exploatering av någon annan grupps arbete kommer vi att ty oss till den "ordningsmakt" som står till buds.
Dessa två fenomen; den alltmer "isolerade massan"* och individens upplevda beroende av "systemet" utgör en duo, perfekt för detta systems självgenerering, genom att vara varandras förstärkande nödvändigheter.
Tillsammans med den ekonomi-fascistiska** tanken om att konkurrens är bra, bildar de ett patetiskt försök till gudomlig treenighet. En treenighet som ber på sina bara knän att få leva vidare, med löften om bot och bättring, för gångna felsteg.
Detta är den enda vägen
som vi med tillförsikt kan välja bort
Kass,
*term från Skådespelssamhället, Guy Debord
**se tidigare inlägg på KASS :http://kineticartsurrealiststockholm.blogspot.com/2009/12/kapitalism-ar-fascism-applicerat-pa.html
och http://kineticartsurrealiststockholm.blogspot.com/2010/01/konkurera-fritt-eller-ag-allt.html
fredag 29 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
spärrar å gränser
http://planka.nu/nyheter/2010/01/15/trafikmaktsordningen-del-tre-sparrar-och-granser
den perfekta limpan
den var gjord på surdeg av råg, ekologisk, biodynamisk, lokalproducerad, rättvisemärkt, köpt på en lokalbutik; ett familjeföretag sen fyra generationer men som nu drivs som ett icke hierarkiskt kollektiv, å bageriet har ett sånt där "jyst villkor"-klistermärke, och använder bara förnyelsebar energi (inte vattenkraft ens!) och råvaror. transporterades antagligen på cykel, eller på en vagn som drogs av en häst, som såklart gjorde det helt frivilligt å blev väl omhändertagen och fick exakt lagom mycket mat.
torsdag 21 januari 2010
Kritik mot Stockholmsprogrammet
· Frontex kommer få ökade resurser. Europas gränser kommer därmed bli mer militariserade och hårdare bevakade. Det är redan extremt svårt för asylsökande att ta sig in, nu kommer det bli värre.
· Man blandar medvetet samman kriminalitet med migration. Det märks tydligt i programmet, till exempel genom att man säger att det handlar om ”inre och yttre säkerhet” och sedan sammankopplar detta med migration och asylfrågor. Personuppgifter om asylsökande kommer nu att finnas hos EU:s polisiära myndigheters register, t.ex. EuroPOL. Förut särskiljdes register för kriminella och asylsökande, nu kommer man samköra dessa. Alltså misstänkliggörs människor och tas för eventuella brottslingar endast pga. att de sökt asyl.
· I Stockholmsprogrammet finns ett hycklade och en dubbelhet inför behovet av migration. Å ena sidan är man tydlig med att man behöver arbetskraft till EU, å andra sidan läggs mycket resurser på att hålla asylsökande utanför, genom tex hårdare inre och yttre gränsbevakning. Med andra ord, EU ska själva kunna styra över migrationen och välja ut vilka människor/arbetare man vill ha. Nämligen de som blir lönsamma.
· ”Cirkulär migration” är en ofta förekommande fras i Stockholmsprogrammet. Det visar på att man vill ha folk som kommer hit och jobbar och sedan åker tillbaka. Detta gör att EU alltid har tillgång till ny och frisk arbetskraft men aldrig behöver bli skyldigt att betala ut pensioner eller ta hand om personen om den blir sjuk.
· I Stockholmsprogrammet pratar man om partnerskap med transitländerna (dvs. länder som många asylsökande har som sista anhalt innan de kommer in i EU, t.ex. Marocko och Libyen). Men det enda som parterskapet verkar innebära är att man tvingar dessa länder att ta tillbaka asylsökande som man inte vill ha och bevaka sina gränser hårdare. När man pratar om att man hjälper dessa länder att bygga upp sin infrastruktur har det hittills rört sig om att införa radarsystem som ska göra det lättare för Libyska myndigheter att upptäcka båtflyktingar.
· Man pratar också mycket om utökat samarbete mellan EU-länder när det gäller migration. Men samarbetet handlar inte om att t.ex. Sverige borde ta emot asylsökande som först kommit till Spanien eller Italien, vilket ju är vanligast. Det handlar i stället om att samköra deportationsplan eller att skicka svenska militärer till att arbeta med Frontex.
· 40'000'000 från EU:s biståndsbudget kommer nu gå till övervakning av asylsökande via EuroDAC.
Ingen Människa är Illegal
· Man blandar medvetet samman kriminalitet med migration. Det märks tydligt i programmet, till exempel genom att man säger att det handlar om ”inre och yttre säkerhet” och sedan sammankopplar detta med migration och asylfrågor. Personuppgifter om asylsökande kommer nu att finnas hos EU:s polisiära myndigheters register, t.ex. EuroPOL. Förut särskiljdes register för kriminella och asylsökande, nu kommer man samköra dessa. Alltså misstänkliggörs människor och tas för eventuella brottslingar endast pga. att de sökt asyl.
· I Stockholmsprogrammet finns ett hycklade och en dubbelhet inför behovet av migration. Å ena sidan är man tydlig med att man behöver arbetskraft till EU, å andra sidan läggs mycket resurser på att hålla asylsökande utanför, genom tex hårdare inre och yttre gränsbevakning. Med andra ord, EU ska själva kunna styra över migrationen och välja ut vilka människor/arbetare man vill ha. Nämligen de som blir lönsamma.
· ”Cirkulär migration” är en ofta förekommande fras i Stockholmsprogrammet. Det visar på att man vill ha folk som kommer hit och jobbar och sedan åker tillbaka. Detta gör att EU alltid har tillgång till ny och frisk arbetskraft men aldrig behöver bli skyldigt att betala ut pensioner eller ta hand om personen om den blir sjuk.
· I Stockholmsprogrammet pratar man om partnerskap med transitländerna (dvs. länder som många asylsökande har som sista anhalt innan de kommer in i EU, t.ex. Marocko och Libyen). Men det enda som parterskapet verkar innebära är att man tvingar dessa länder att ta tillbaka asylsökande som man inte vill ha och bevaka sina gränser hårdare. När man pratar om att man hjälper dessa länder att bygga upp sin infrastruktur har det hittills rört sig om att införa radarsystem som ska göra det lättare för Libyska myndigheter att upptäcka båtflyktingar.
· Man pratar också mycket om utökat samarbete mellan EU-länder när det gäller migration. Men samarbetet handlar inte om att t.ex. Sverige borde ta emot asylsökande som först kommit till Spanien eller Italien, vilket ju är vanligast. Det handlar i stället om att samköra deportationsplan eller att skicka svenska militärer till att arbeta med Frontex.
· 40'000'000 från EU:s biståndsbudget kommer nu gå till övervakning av asylsökande via EuroDAC.
Ingen Människa är Illegal
onsdag 13 januari 2010
Var och en av oss
jag sökte inte min tröst hos någon
jag visste mycket väl
att det inte fanns någon tröst att få
var och en av oss är en ö
och måste kratta sitt eget mörker
ta hand om sin egen hjälplöshet
den stora fyren som lär ha funnits
har plundrtas för länge sedan
varje människa bär omkring
på sin egen lilla ljusskärva
vilseleder sej själv och andra
hur långt och länge vi än reser
ser vi knappt ens handen framför oss
det enda rike som bestått genom årtusenden
är underjordens
och jag är ofta där
jag går längs gator som inte längre finns
sitter på caféer som är rivna och glömda
men det är samme gamle kypare
och jag känner för honom
han spelar sin roll ända till slutet
serverar mej och mina vänner det vin
vi alltid drack
och när vi skålar med varandra
skålar vi med dimma
för var och en av oss vet
att den andre inte finns
bara på den avlånga oljemålningen
som hänger längs väggen bakom oss
och föreställer en samling gestalter som
gripit tag om sina hjärtan
och försiktigt lagt de ifrån sig i gräset
den svarta iskalla floden i bakgrunden
hugger omkring sej
och väntar på att få komma loss
väntar på att få täcka över allt
Bruno K Öijer
jag visste mycket väl
att det inte fanns någon tröst att få
var och en av oss är en ö
och måste kratta sitt eget mörker
ta hand om sin egen hjälplöshet
den stora fyren som lär ha funnits
har plundrtas för länge sedan
varje människa bär omkring
på sin egen lilla ljusskärva
vilseleder sej själv och andra
hur långt och länge vi än reser
ser vi knappt ens handen framför oss
det enda rike som bestått genom årtusenden
är underjordens
och jag är ofta där
jag går längs gator som inte längre finns
sitter på caféer som är rivna och glömda
men det är samme gamle kypare
och jag känner för honom
han spelar sin roll ända till slutet
serverar mej och mina vänner det vin
vi alltid drack
och när vi skålar med varandra
skålar vi med dimma
för var och en av oss vet
att den andre inte finns
bara på den avlånga oljemålningen
som hänger längs väggen bakom oss
och föreställer en samling gestalter som
gripit tag om sina hjärtan
och försiktigt lagt de ifrån sig i gräset
den svarta iskalla floden i bakgrunden
hugger omkring sej
och väntar på att få komma loss
väntar på att få täcka över allt
Bruno K Öijer
lördag 9 januari 2010
http://approximationer.blogspot.com/2009/12/bihilismen.html
Efter reportaget framträdde CUF:s ordförande Magnus Andersson som tagit på på sitt uppdrag att vara än mer troende än Carlgren. Anderssons argumentation var att en miljard kineser står i farstun och ”väntar på att få börja köra bil” idag. Bara genom att inte minska vårt bilåkande i Sverige kan vi bidra till en ”snabb effektivisering av våra bilar och bränslen” och därmed se till att kineserna får miljövänligare bilar. Detta ”resonemang” utvecklas på bloggen:
”Minskar vi våra utsläpp genom sänkt tillväxt och mindre bilåkande så kommer vi inte ha pengar till forskning, klimatbistånd, handel med andra länder eller ha drivkraften att ta fram de bilar som släpper ut mindre.”
Så låter den centerpartistiska bävernihilismen i absolut högform. Vi måste alla hjälpas åt att åka mer bil för att minska utsläppen från bilismen. Och while we’re on it varför inte allihop äta mer griskött så blir grisbönderna bättre på att ta hand om djuren? Ta en korv. För grisarnas skull.
Efter reportaget framträdde CUF:s ordförande Magnus Andersson som tagit på på sitt uppdrag att vara än mer troende än Carlgren. Anderssons argumentation var att en miljard kineser står i farstun och ”väntar på att få börja köra bil” idag. Bara genom att inte minska vårt bilåkande i Sverige kan vi bidra till en ”snabb effektivisering av våra bilar och bränslen” och därmed se till att kineserna får miljövänligare bilar. Detta ”resonemang” utvecklas på bloggen:
”Minskar vi våra utsläpp genom sänkt tillväxt och mindre bilåkande så kommer vi inte ha pengar till forskning, klimatbistånd, handel med andra länder eller ha drivkraften att ta fram de bilar som släpper ut mindre.”
Så låter den centerpartistiska bävernihilismen i absolut högform. Vi måste alla hjälpas åt att åka mer bil för att minska utsläppen från bilismen. Och while we’re on it varför inte allihop äta mer griskött så blir grisbönderna bättre på att ta hand om djuren? Ta en korv. För grisarnas skull.
fredag 8 januari 2010
anti-oedipus! ye
For Freud, the Oedipus Complex transcends time and place and is a natural human disposition that is inescapable. For Deleuze and Guattari, this perspective is repressive because it subjects everyone to the same transcendent structure (mother-father-child). Rather than viewing the unconscious as characterized by desire and its lack, Deleuze and Guattari saw the unconscious as productive of desire and hence in need of repressive control by the capitalist state
tisdag 5 januari 2010
Allt är grått!
mer D&G:
fastnade på när de skriver om "heterogenous and non-dichotomous" liksom heterogent men samtidigt (fetförenkling av ord..) "o-delbart", kom då att tänka på "odelbart" inom kemin = Atom. och där var jag djupt inne i lingvistik nörderiet.. a(inte)-tom, di(två)-cho-tom. non-dichotomous blir då "icke två-delbart", superfint! liksom antingen en helhet, fast då sett som ett koncept snarare än faktum, eller en multiplicitet, alltså aldrig delat i två halvor: svart å vitt, utan ett multipelt kluster av fragment som tillsammans bildar gråskalor. ah, I like
KasS:
fastnade på när de skriver om "heterogenous and non-dichotomous" liksom heterogent men samtidigt (fetförenkling av ord..) "o-delbart", kom då att tänka på "odelbart" inom kemin = Atom. och där var jag djupt inne i lingvistik nörderiet.. a(inte)-tom, di(två)-cho-tom. non-dichotomous blir då "icke två-delbart", superfint! liksom antingen en helhet, fast då sett som ett koncept snarare än faktum, eller en multiplicitet, alltså aldrig delat i två halvor: svart å vitt, utan ett multipelt kluster av fragment som tillsammans bildar gråskalor. ah, I like
KasS:
D&G
precis så här. och exakt därför.
bör vi organisera oss anarkistiskt, temporär-strukturellt byggt på immanent funktion
det stora trädet kan huggas av på ett ställe och då döda helheten
The fourth principle of the rhizome is the principle of asignifying rupture. This principle states: ”A rhizome may be broken, shattered at a given spot, but it will start up again on one of its old lines, or on new lines” (Deleuze and Guattari, 1987, p. 9). Movements and flows are always rerouted around disruptions in a rhizomatic formation. Additionally, severed sections regenerate themselves and continue to grow, forming new lines, flows, and pathways.
Deleuze & Guattari
bör vi organisera oss anarkistiskt, temporär-strukturellt byggt på immanent funktion
det stora trädet kan huggas av på ett ställe och då döda helheten
The fourth principle of the rhizome is the principle of asignifying rupture. This principle states: ”A rhizome may be broken, shattered at a given spot, but it will start up again on one of its old lines, or on new lines” (Deleuze and Guattari, 1987, p. 9). Movements and flows are always rerouted around disruptions in a rhizomatic formation. Additionally, severed sections regenerate themselves and continue to grow, forming new lines, flows, and pathways.
Deleuze & Guattari
Folkstyre! blindstyre
Governments don’t work in the interests of the people
March 30, 2009
Between now and 2011, the UK government will spend over £130bn on its military. Of course, the MOD likes to define this as “defence” spending, yet anyone with common sense, albeit uncommon, is able to see that this not defence spending, since the UK has not had to defend itself since 1945; rather it has attacked defenceless third world countries from Kosovo to Afghanistan, so the more accurate term would be “attack” spending. The only premise under which “defence” spending is viable is when it is applied as being spending in defence of elite interests- foreign oil fields, access to gas pipelines, and preservations of an imperial order in which the UK serves as the US’s loyal spear thrower. In this context, the epithet is entirely accurate, and it serves to illustrate the point of the title: in the same way that government defence spending is spending in defence not of the country, but of powerful interests, governments do not act in the interests of their country, but in those of powerful elites.
March 30, 2009
Between now and 2011, the UK government will spend over £130bn on its military. Of course, the MOD likes to define this as “defence” spending, yet anyone with common sense, albeit uncommon, is able to see that this not defence spending, since the UK has not had to defend itself since 1945; rather it has attacked defenceless third world countries from Kosovo to Afghanistan, so the more accurate term would be “attack” spending. The only premise under which “defence” spending is viable is when it is applied as being spending in defence of elite interests- foreign oil fields, access to gas pipelines, and preservations of an imperial order in which the UK serves as the US’s loyal spear thrower. In this context, the epithet is entirely accurate, and it serves to illustrate the point of the title: in the same way that government defence spending is spending in defence not of the country, but of powerful interests, governments do not act in the interests of their country, but in those of powerful elites.
söndag 3 januari 2010
anarkist?
tror att det egentligen är omöjligt: att inte använda eller ta del av någonslags hierakier eller maktstrukturer.
helt omöjligt
ser det mer som en strävan, att framförallt inte konstituera makt till hierarkiska strukturer, och jobba för att jämna ut de som finns och ständigt uppkommer
helt omöjligt
ser det mer som en strävan, att framförallt inte konstituera makt till hierarkiska strukturer, och jobba för att jämna ut de som finns och ständigt uppkommer
1. Välj en fackförening där medlemmarna bestämmer
Enligt SAC:s demokratisyn ska de som berörs av ett beslut vara de som faktiskt fattar det. Det innebär att de arbetare som berörs av en konflikt också är de som beslutar om eventuell strejk eller godkänner uppgörelser med motparten.
2. Välj en fackförening där du slipper stånga huvudet i väggen!
SAC uppmuntrar lokal facklig aktivitet. Centralorganisationen försöker inte föra in din fackliga organisation i den "rätta" fållan. Du slipper därmed det "tvåfrontskrig" som många vittnar om i andra fackföreningar. Där den fackliga kampen lika mycket riktas mot det egna fackförbundet som mot arbetsköparna.
3. Välj en oberoende fackförening
SAC står fri från alla intressen utanför medlemmarna. Vi låter oss inte påverkas av politiska partier, statliga myndigheter eller arbetsköparna. Vi ingår inga allianser som äventyrar medlemmarnas möjligheter att bedriva den fackliga verksamheten så som de önskar. Hos SAC är medlemmarna suveräna. Den suveräniteten är inte förhandlingsbar.
4. Välj en fackförening med självförtroende
Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, dvs vår egen, kraft och kompetens. En del fackföreningar omyndigförklarar sina medlemmar och utestänger dem från alla viktiga beslut. Det är ett stort problem, det försvagar fackföreningarna, passiviserar medlemmarna och sprider en allmän uppgivenhet.
5. Välj en fackförening som bygger på självorganisering
Vi är övertygade om att medlemmarnas aktivitet är bra. En fackförening som bygger på ombudsmännens service till passiva medlemmar är en svag fackförening. Fackföreningens styrka kommer alltid ur medlemmarnas egen aktivitet.
6. Välj en fackförening som organiserar sig för att vinna!
Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. Till skillnad mot fackföreningar som organiserar sig för att sänka medlemmarnas anspråk och dämpa effekten av sina konfliktåtgärder, organiserar vi oss för att våra krav ska förverkligas.
7. Välj en fackförening som säger Nej till konkurrens mellan arbetare
Trots att arbetarklassen idag är skiktad och splittrad på många sätt, t.ex. genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, så har alla arbetare grundläggande gemensamma intressen.
8. Välj en fackförening som ger dig redskapen att förändra på din arbetsplats
Som medlem får du tillgång till de redskap som behövs för att förändra på din arbetsplats. Oavsett om du behöver utbildning i lag/avtal och förhandling, erfarenhetsutbyte kring den dagliga agitationen eller hjälp med att organisera en strejk finns kunniga och erfarna organisatörer vid din sida.
9. Välj en fackförening där alla avtal går ut på medlemsomröstning
Inom SAC skulle vi aldrig drömma om att godkänna ett avtalsbud över huvudet på medlemmarna. Bara de berörda medlemmarna själva kan fatta beslut i sådana frågor. SAC ser medlemmarna som kunniga, kompetenta och ansvarstagande myndiga personer.
10. Välj en visionär fackförening
Välj en fackförening som är fri i tanken, som inte räds att utmana rådande föreställningar och som kan stå upp även när det blåser snålt. Istället för att rulla på i gamla hjulspår utvecklar vi ständigt våra fackliga arbetsmetoder.
Enligt SAC:s demokratisyn ska de som berörs av ett beslut vara de som faktiskt fattar det. Det innebär att de arbetare som berörs av en konflikt också är de som beslutar om eventuell strejk eller godkänner uppgörelser med motparten.
2. Välj en fackförening där du slipper stånga huvudet i väggen!
SAC uppmuntrar lokal facklig aktivitet. Centralorganisationen försöker inte föra in din fackliga organisation i den "rätta" fållan. Du slipper därmed det "tvåfrontskrig" som många vittnar om i andra fackföreningar. Där den fackliga kampen lika mycket riktas mot det egna fackförbundet som mot arbetsköparna.
3. Välj en oberoende fackförening
SAC står fri från alla intressen utanför medlemmarna. Vi låter oss inte påverkas av politiska partier, statliga myndigheter eller arbetsköparna. Vi ingår inga allianser som äventyrar medlemmarnas möjligheter att bedriva den fackliga verksamheten så som de önskar. Hos SAC är medlemmarna suveräna. Den suveräniteten är inte förhandlingsbar.
4. Välj en fackförening med självförtroende
Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, dvs vår egen, kraft och kompetens. En del fackföreningar omyndigförklarar sina medlemmar och utestänger dem från alla viktiga beslut. Det är ett stort problem, det försvagar fackföreningarna, passiviserar medlemmarna och sprider en allmän uppgivenhet.
5. Välj en fackförening som bygger på självorganisering
Vi är övertygade om att medlemmarnas aktivitet är bra. En fackförening som bygger på ombudsmännens service till passiva medlemmar är en svag fackförening. Fackföreningens styrka kommer alltid ur medlemmarnas egen aktivitet.
6. Välj en fackförening som organiserar sig för att vinna!
Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. Till skillnad mot fackföreningar som organiserar sig för att sänka medlemmarnas anspråk och dämpa effekten av sina konfliktåtgärder, organiserar vi oss för att våra krav ska förverkligas.
7. Välj en fackförening som säger Nej till konkurrens mellan arbetare
Trots att arbetarklassen idag är skiktad och splittrad på många sätt, t.ex. genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, så har alla arbetare grundläggande gemensamma intressen.
8. Välj en fackförening som ger dig redskapen att förändra på din arbetsplats
Som medlem får du tillgång till de redskap som behövs för att förändra på din arbetsplats. Oavsett om du behöver utbildning i lag/avtal och förhandling, erfarenhetsutbyte kring den dagliga agitationen eller hjälp med att organisera en strejk finns kunniga och erfarna organisatörer vid din sida.
9. Välj en fackförening där alla avtal går ut på medlemsomröstning
Inom SAC skulle vi aldrig drömma om att godkänna ett avtalsbud över huvudet på medlemmarna. Bara de berörda medlemmarna själva kan fatta beslut i sådana frågor. SAC ser medlemmarna som kunniga, kompetenta och ansvarstagande myndiga personer.
10. Välj en visionär fackförening
Välj en fackförening som är fri i tanken, som inte räds att utmana rådande föreställningar och som kan stå upp även när det blåser snålt. Istället för att rulla på i gamla hjulspår utvecklar vi ständigt våra fackliga arbetsmetoder.
konkurera fritt, eller äg allt
Varför accepteras den fascistiska idén om det goda i att rensa ut svaga element, på vissa områden, när den inom andra förkastas som värsta tänkbara.
Vad är det som gör den idéen bättre, applicerad på vårt dagliga verk, vår livnäring, vårt arbete; än på enskilda liv.
Det enskilda livet, helt befriat från kontext skyddas. Men hela kontexten får gärna dö om den står ivägen för någon individualitet.
Det gemensamma offras för individen, för den fria konkurrensen.
Individen offras sen för effektiviteten i globala monopolägenden.
Varken tanken om det gemensamma bästa eller individens frihet finns idag kvar. Båda har förlorat, för att de felaktigt ställdes mot varandra.
Vad är det som gör den idéen bättre, applicerad på vårt dagliga verk, vår livnäring, vårt arbete; än på enskilda liv.
Det enskilda livet, helt befriat från kontext skyddas. Men hela kontexten får gärna dö om den står ivägen för någon individualitet.
Det gemensamma offras för individen, för den fria konkurrensen.
Individen offras sen för effektiviteten i globala monopolägenden.
Varken tanken om det gemensamma bästa eller individens frihet finns idag kvar. Båda har förlorat, för att de felaktigt ställdes mot varandra.
lördag 2 januari 2010
övertygande?
Vi kan inte övertyga alla andra att bli "trevliga", "anarkister", "samarbetande". det vi kan göra är att skapa situationer (kanske en och annan struktur!); försätta oss och andra i situationer där önskat beteende är möjligt, helst den logiska följden av givna situation, eller en oundviklighet. (alltså genom subtil manipulation.. elelr)
Kass.
Kass.
fredag 1 januari 2010
Människan e så jävla mycket större än politiken
och makten
i evighet
a men
det finns alltid nån kamp att utkämpa, nån jävel att bekämpa
kasS
i evighet
a men
det finns alltid nån kamp att utkämpa, nån jävel att bekämpa
kasS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)