vad som helst, what ever, quod libet

vi fortsättar att samlas utanför ramar - uppsatta av arbetsmoral och statskontroll - och formulerar en dagordning för hur vårt samhälle ska se ut, som utgår från våra egna behov, strävanden, drömmar. en dagordning där företeelser som; gränser, partipolitik och "bevarande av värdegrunder" är ickefrågor.

KasS;

Who let the dawg in?‏

-Damir Niksic

arbetslinjen för oss framåt

från det gammalmodiga:
den som inte arbetar ska heller inte äta*

till:
den som är arbetare ska inte ha tid att äta



*jag menar det blir ju svårare å svårare för varje minut att hävda att adel, börshajar, å bankirer faktist jobbar. å nån måste ju ha tid att konsumera all överproduktion.

kass; kommenterar:

http://wrongarithmetic.wordpress.com/2010/09/21/ranciere-racism/#comment-11

kass; kommenterar:

this certainly also applies well to the situation in Sweden.
here the discussion has very much focused on “who’s in and who’s out”. defining us all both in relation to labour market and “culture”. you are suposed to want to have a proper job and be culturally integrated, otherwise you are in need of help, or facing total exclusion. .

the merging of the images of the muslim terrorist – and the masked demonstrator is almost complete, and is applied on every and anything that is criticizing the existing order of things.

för anarki

för ett representativt system, ter sig alltid krav på demokrati som något ineffektivt - nånting som e ivägen.
som jag ser det så finns det alltså inbyggt i tron på att vissa skulle vara bättre lämpade att bestämma än andra, om det så skulle vara en kung av födsel eller politiker genom val, att de också tillskansar sig mer och mer makt, eftersom de anses (av sig själva eftersom de ställer upp som kandidater, av systemet som kräver att någon sitter på överordnad post, och av "folket" som accepterar att ge ifrån sig makten) mer kapabla att fatta beslut än "vem som helst".

parlamentarismen är även den en antidemokratisk företeelse


kass ;;;

capitalism is a social relation

I cut out this section since it is short terms describing a phenomenon that I myself and I imagine many with me alike have experienced. But the whole text is very much worth reading:

-KaSS;


"Working-class children then are the first who instinctively rebel against schools and the education provided in schools. But their parents carry them to schools and confine them to schools because they are concerned that their children should “have an education”, that is, be equipped to escape the assembly line or the kitchen to which they, the parents, are confined. If a working class child shows particular aptitudes, the whole family immediately concentrates on this child, gives him the best conditions, often sacrificing the others, hoping and gambling that he will carry them all out of the working class. This in effect becomes the way capital moves through the aspirations of the parents to enlist their help in disciplining fresh labour power."

http://www.generation-online.org/p/fpdallacosta2.htm